Examensarbete av Hannah Lindh

Inledning 1.

Den här uppsatsen handlar om Gabrielle ”Coco” Chanel. Uppsatsen skildrar hur den vardagliga lilla flickan Gabrielle utvecklas till modelegenden Coco Chanel.

Ung som gammal, drömmer vi alla om att leva lyckliga i alla våra dagar. En liten flicka drömmer om att bli prinsessa och en vuxen kvinna drömmer om att bli framgångsrik. Chanel fick sitt lyckliga slut, men hur gjorde hon för att komma dit? Vad var priset? Kärleken? Familjen? Lyckan? Allt har ett pris, inte alltid pengar, ibland något mycket, mycket värre. Chanel gav mig hopp om att alla kan lyckas. Därför vill jag ta reda på varför Chanel lyckades så jag i min tur kan ge dig hopp till dig.

Syfte 1.1

Varför valde jag att skriva om Coco Chanel? Jag har länge beundrat Coco Chanel, då hon är en av historiens mest omtalade designer, hon såg modet på sitt eget vis, hon bröt regler för att skapa sina egna, hon körde helt enkelt sitt eget race. Jag ser inte bara upp till Chanel för att hon är en modelegend utan också för att hon är en väldigt stark, hängiven och passionerad kvinna. Dessutom är jag väldigt intresserad av mode och jag vill veta mer, jag vill veta mer om modets historia och om Coco Chanels historia. En resa genom Coco Chanels liv är för mig som en resa genom modehistorien. 

Syftet med den här uppsatsen är att jag vill förstå Coco Chanel. Förstå hur en kvinna kan prägla ett helt samhälle med sitt sinne för mode, förstå hur hon lyckades bli så framgångsrik.

För att detta ska vara möjligt har jag gjort en frågeställning jag kommer att svara på i slutet av arbetet.

Mina frågor som jag ska besvara på i denna uppsats är:

• Varför lyckades Coco Chanel?
• Varför var hennes modeskapelser revolutionerande?
• Hur har hennes livshistoria påverkat hennes arbete?
• Coco Chanel levde ett liv i lyx, men föddes hon in i en rik familj? Eller skapade hon sitt eget lyxliv?

 

Metod 1.2

Jag kommer att börja min resa i Chanels förflutna, hennes barndom. Allting börjar väl i det förflutna? Jag anser att mitt förflutna är en del till min framtid. Sedan kommer jag att följa hennes karriär och utvecklig. För att arbetet ska lyckas måste jag söka efter information vilket jag kommer finna i böcker, internet och eventuellt en film. För mig är det väsentligt att ha många olika källor för att försäkra sig om att informationen stämmer.

Chanels livs historia 2.

Uppväxttiden 2.1

Den 19 augusti, 1883 föddes Gabrielle Chanel i Saumur, Frankrike. Den unga Chanel kände såklart inte till sitt stora öde, där en framtid som ikon skulle skapa uppståndelse inom modevärlden. Hon skulle bli en förebild för miljontals kvinnor, unga som gamla. Hon, Gabrielle Chanel skulle snart bli Coco Chanel, en modelegend och modeikon som aldrig skulle glömmas. 

Hon tillbringade sin barndom på resande fot, familjen reste från marknad till marknad, från stad till stad, från torg till torg, aldrig skulle denna jakt på ett riktigt hem sluta. Eller skulle den? Det var svårt att skaffa vänner och behålla dem då familjen aldrig stannade på samma plats särskilt länge. Det var kämpigt för Chanel att underhålla sig själv utan vänner, men med sällskap av hennes två bröder och två systrar blev hennes dagar allt roligare. Hennes sjuka mamma gjorde inte livet på resande fot lättare och inte heller gjorde hennes kvinnotjusare till pappa det.

När Chanel var tolv år gammal dog hennes mamma, när hennes mamma gick bort förändrades allt. Hon blev föräldralös. Trots att hennes far levde blev hon ensam. Albert Chanel, Gabrielles far övergav alla sina barn, döttrarna lämnade han på ett barnhem i Aubazine som drevs av nunnorna i klosterorden Moder Marias Heliga Hjärta. Chanels två bröder, hade inte lika tur som Chanel och hennes systrar, de skickades till fattighuset i Saumur, där väntade de ett mörkt öde. Albert Chanel skulle leva sitt ungkarlsliv han alltid drömt om, han skulle bli en fri man. Det här blev sista gången Chanel såg sin far.

Föräldralös. Att bli betraktad som föräldralös när man hade både far och släkt förödmjukade Chanel. Chanel kände skam över att hon som inte var föräldralös, hon som hade både far och släkt bodde på ett barnhem. Hon var oälskad, ingen ville ha henne eller hennes systrar. Skammen Chanel kände präglade henne med bitterhet, en bitterhet hon aldrig skulle bli av med.  Hon skämdes så mycket att hon inte kunde berätta som vuxen att hon bott på barnhem, när hon hade tillräckligt med pengar såg hon till att sudda ut alla bevis om att hon bott på barnhem.

De första åren i barnhemmet var värst. Att hamna på ett barnhem var för Chanel värre än att hamna i fängelse. Hon behövde friheten hennes gamla liv erbjudit henne. Hon klarade inte av de fasta rutinerna, de smutsiga skolböckerna, sitta med huvudet böjt i böner, den eländiga maten, stränga straff och tysta timmar. Hon klarade inte av det helt enkelt. Hon behövde sin frihet. Hennes humör blev mindre och mindre glatt.

Trots många dåliga minnen från barndomstiden finns det ett fåtal goda minnen. Många dåliga vanor ändrades, hon fick en helt ny uppfattning av renlighet, hennes kärlek för färgkombinationen svart och vitt började.

När Chanel var nästan arton år gammal lämnade hon barnhemmet med hennes faster Julia och började på en internatskola i Moulins. Där såg hon hur olika de fattigare flickorna behandlades i jämfört med de rikare flickorna. De fattigare flickorna fick sitta vid ett särskilt bord när de åt, deras kläder syddes av ett enklare material, de fick sämre mat, de fick sova i en ouppvärmd sovsal och de bar gamla utslitna skor.  De rikare flickorna fick bättre mat, exklusivare kläder, nya skor och de fick sova i en uppvärmd sovsal. En rebellisk längtan blomstrade inom Chanel, hon ville bli bättre, hon ville inte längre bli utsatt för den här sortens förnedring och förakt. Hon ville ändra på systemet, alla skulle bli lika mycket värda.

Chanel kunde inte komma över det faktum att ingen i släkten försökt hjälpa henne eller hennes systrar i barnhemmet. När släktingar senare försökte visa lojalitet motstod hon. För faster Julia var det annorlunda, hon och Chanel hade en bra relation med varandra. Faster Julia hade trots allt hjälpt hennes bröder ur fattighuset i Saumur. I Chanels senare liv berättade hon många olika historier om sin barndom då hon skämdes över sanningen. Faster Julia förvandlades till två olika fastrar och de var utav god medelklass istället för att vara av bondsläkt. Hon sa även att hennes mamma dött i lungsot och att hennes pappa flyttat till Amerika då han inte klarade av sorgen, i Amerika skickade han vackra klänningar till sina döttrar, men Chanel och hennes systrar var inte tillåtna att bära klänningarna. Så här långt kunde Chanel brodera ut sina påhittade historier.

Trots Chanels bitterhet fann hon det ändå roligt att åka till hennes verkliga faster. Faster Julia bodde i Varennes med sin make, där bodde de i ett välskött litet hus. Faster Julia var en skicklig sömmerska. Chanel och hennes systrar hade fått en riktig utbildning i sömnadskonsten hos nunnorna, men hos faster Julia lärde hon sig något väsentligt, fastern lärde ut om originalitet och kreativitet. Hon lärde systrarna många andra saker också. Liksom hur man skulle förvandla en gammal klänning till en ny och hur hattar skulle sys. Allt Chanel lärde sig utav fastern visade sig vara ovärderligt i hennes senare liv.

Självständig 2.2

Efter att Chanel fyllt arton år, började hon arbeta i en liten butik på rue de l´Horloge tillsammans med hennes vän Adrienne som hon lärt känna på barnhemmet. Där arbetade de med att sy babykläder och brudutstyrslar, ibland sydde de även kläder åt damerna i Moulins. Chanel och Adrienne gjorde snabbt framsteg i den lilla butiken då nunnorna verkligen hade lärt dem att bemästra konsten. Chanel hade även tricken hennes faster lärt henne, att tacka sin framgång för.

När Chanel och Adrienne började umgås med officerare från de bästa familjerna i Frankrike ändrades Chanels planer inför framtiden. Chanel ville bort från små städerna, flytta till en storstad, hon ville ändras. När de umgicks med officerana brukade de dricka te eller kaffe i en avundsvärdmiljö. Det var det som fick Chanel att ändra sina planer på ett avgörande sätt. Chanel ville bli sångerska och det var här hennes karriär startade. Hon började uppträdda på ett café, även då kallat ”skrål-bar”. På skrål-barer söp officerare sig fulla medan de försökte överrösta sångerskorna med glädjerop. Det dröjde inte länge förrän Chanel blivit officerarnas favorit sångerska och gett henne smeknamnet ”Coco” som hon skulle behålla resten av sitt liv.

Chanel började ta sånglektioner. Hon ville uppträda på en riktig scen, inte någon opassande soldatkrog. Chanel lyckades skaffa sig en anställning på en teater i Vichy, en lite finare och lite bättre ort. Hon lyckades även se till att hennes väninna Adrienne blev anställd.
Här blomstrade hennes första romans med officeren Etienne Balsan, han kom från en övre medelklass från staden Châteauroux. Han hjälpte henne och Adrienne att ta teatercheferna i Vichy med storm. Senare i hennes liv pratade hon inte mycket om den här tiden, då hon även skämdes över det här, eftersom hon misslyckades med att förverkliga sina drömmar om att bli en teaterstjärna. Dessutom blev Chanel ensam då Adrienne lämnat henne för att flytta tillbaka till Moulins, Adrienne drömde inte längre om att bli teaterstjärna. Efter ett tag flyttade även Chanel tillbaka till Moulins då hon insåg att hon hennes dröm inte skulle gå i uppfyllelse.

Etienne Balsans far hade dött, och lämnade då hela hans förmögenhet till Balsan. Balsan tog avsked från armén då han äntligen kunde förverkliga sina drömmar. Han skulle köpa en stor vacker häst gård och han skulle be Chanel att flytta dit med honom. Chanel tackade såklart ja då hon både älskade hästar och hon var trött på sitt gamla liv. Chanel var tjugofem år gammal när hon bestämde hon sig för att flytta till Royallieu i norra Frankrike med Balsan. När Arthur ”Boy” Capel, en ung förnäm engelsman kom på besök till Royallieu började Chanel ifrågasätta sina känslor för Balsan. Boy var lång, mörk och stilig och han hade sin egen förmögenhet han tjänat inom kolindustrin.

Chanel som under en period tillverkat hattar ville nu att Balsan skulle finansiera hennes egen butik i Paris. Balsan tvekade först, men Chanels driftkraft och vilja fick honom att ändra sig, då gav han henne sin våning i Paris på boulevard Malesherbes 160.  Så småningom blev Chanels butik mer och mer populär, då hon hade både kunder från Balsans kretsar och Boys kretsar.

Chanel var en bra försäljerska dock var de vissa saker hon gjorde på sitt eget sätt, liksom hur man skulle behandla kunder. Hon gjorde ingen skillnad på rika kvinnor eller medelklass kvinnor, detta trots den rådande kulturen som sa att de rika skulle behandlas bättre än de fattigare. Många av kunderna gillade Chanels djärvhet och kom tillbaka efter mer, medan många andra tog illa upp.

Sakta men säkert började Chanels känslor för Balsan att försvinna och istället växte hennes känslor för Boy sig starkare. Det dröjde inte länge förrän Chanel flyttade in till Boy i hans våning på avenue Gabriel. Chanel var behov utav en större lokal då hennes affärer sålde så bra. Den här gången var det Boy som finansierade hennes butik på rue Cambon. Chanel var inte en person som kunde ta emot saker utan att ge tillbaka, det enda sätten hon kunde hantera den här situationen på, var att betala tillbaka allt inom sinom tid.

Boy var Chanels stora kärlek. Han var envis, förstående, en god lyssnare, en äventyrare och främst av allt respekterade han Chanel.

Sommaren 1913 flyttade Chanel till semesterorten Deauville tillsammans med Boy. Med Boys hjälp hyrde hon en butik i Deauville. Det var här hon började sin karriär som kläddesigner. Nu räckte det inte längre med att göra hattar, Chanel behövde något mer. Hon började med att sy kläder, hennes första modeller var raka ull jackor i mycket manligt snitt, som bars över vida blusar och sjömanskrage, och enkla, rakskurna kjolar som precis nuddade vristerna.

Med hjälp av Boy hade Chanel hittat hennes egen stil. Hennes stil innebar ett ledigt, okonventionellt sätt att klä sig som fick en kvinna att verka ungdomligt sexuellt attraktiv och säker, utan att anstränga sig. Hon började klä sig i en maskulin fiskartröja och knöt en scarf runt midjan som skärp och över det kunde hon bära en sjömansjacka och på så vis suddade hon ut gränserna mellan manligt och kvinnligt på ett förfriskande sätt.

Under krigstiden ändrades kvinnornas ställning i samhället, det fick ett aktivare liv och ett friare liv. Chanels kläder var perfekta för kvinnans nya ställning, hennes kläder var chica, enkla och praktiska.

Chanel och Boys förhållande var komplicerat, ena stunden var de båda fokuserade på sina jobb och i andra stunden älskade de varandra mer än de någonsin gjort. Så här höll de på ända till Boy avslöjade att han skulle gifta sig år 1918, först blev Chanel förkrossad, men sedan skulle Chanel acceptera vilken roll som helst. Hon ville ha Boy i sitt liv oavsett om han var gift, bara de kunde vara tillsammans var hon nöjd. Men slutet var nära, 1919 dog Boy i en tragisk bilolycka och än en gång lämnades Chanel ensam och förkrossad, men den här gången var det annorlunda.

Även fast Chanel var förkrossad över Boys död hindrade det inte henne från att fortsätta att skapa kläder, faktum var att hon dränkte sig med arbetsuppgifter så hon skulle slippa tänka på det tragiska som hänt. Under tjugotalet uppgraderade hon jersey från att vara underklädestrikå till att bli vardagsmode. Hon gjorde enkla vadlånga tunikklänningar i jersey material.

Framgång 2.3

Misia Sert var den personen som räddade Chanel ur hennes bittra värld. Misia var en vacker och livlig ung kvinna. Hon och Chanel var som gjorda för varandra, de blev snabbt bästa vänner. Misia ledde Chanel in i nya umgängeskretsar, det var här Chanel träffade hennes nya man, en rysk storfurste. Han var kusin till Tsar Nikolaus II, och han hette Dmitrij. Dmitrij såg mycket bra ut, han var trots allt elva år yngre än Chanel. Deras relation hjälpte Chanel att återvinna sitt självförtroende medan Dmitrij såg Chanel som sitt livs kärlek. Dock varade deras förhållande i bara ett år.

Det tydligaste tecknet på att Chanel hade hämtat sig efter tragedin med Boys död var den energin hon kastade in i ett helt nytt projekt – skapandet av hennes första parfym, Chanel No. 5. Som allt annat Chanel gjorde, var hon tvungen att göra det själv. Hon åkte till Grasse, parfymhuvudstaden där hon ville lära sig att förstå parfym världen. Där besökte hon Ernest Beaux som skulle lära henne allt han kunde. Chanel var en väldigt lovande elev, som förstod parfymvärlden mycket väl. Hon arbetade hårt för att lyckas med konsten att komponera parfymer. Chanel framställde tillsammans med Beaux åtta till tio prover. Namnet Chanel No. 5 kom ifrån att hon valde det femte provet. 1923 bad Chanel ägaren till Galeries Lafayette att hjälpa henne med att lansera hennes parfym över hela landet. Han presenterade henne då till bröderna Wertheimer som drev det största parfym företaget i Frankrike. Bröderna Wertheimer skulle starta ett företag som ämnade tillverka och distribuera alla Chanels parfymer. Enligt överenskommelsen skulle Chanel äga tio procent av företaget och tio procent av alla filialer som startades utomlands.  Chanels parfym blev en succé, varpå några liknande parfymer lanserade, Chanel No. 22 och Chanel No. 19 men ingen kunde ersätta Chanel No. 5.

En ny älskare dök upp i Chanels tillvaro, en som var mycket olik hennes tidigare män, det var poeten Pierre Reverdy. Han var kort, hade kolsvart hår, vackra ögon och mörk sydländsk hy. Det fanns dock två stora hinder för deras relation. Den ena anledningen var att Reverdy ville leva ett liv som asket och var besatt av religion, den andra anledningen var att Reverdy var gift. Han kunde tillbringa hela dagarna med Chanel och älskade det goda livet, men han drogs lika mycket till ett liv i meditation och asketism tillsammans med hans hustru.

Under åren Chanel spenderade tillsammans med Reverdy lärde hon känna olika konstnärer, en av dem var Picasso. Chanels nästa kärleksaffär förde henne in i en helt annan social omgivning. Den rikaste mannen i England hade nyligen separerat ifrån sin hustru. Han, hertigen av Westminster, föll genast för Chanel när de träffades i södra Frankrike hösten 1923. Trots hans makt, pengar och hans mäktiga titel var Chanel inte intresserad i något förhållande med hertigen. Hon visste hur han var, en kvinnokarl som gick från kvinna till kvinna. Detta gjorde hertigen bara mer förälskad i Chanel, han såg det som en jakt. En jakt på Chanels hjärta.

Efter månader av uppvakning och övertalning tackade äntligen Chanel ja till att följa med hertigen som även kallades Bend Or på en kryssning med hans båt sommaren 1924. Till Chanels förvåning hade de en underbar tid tillsammans på jakten. När Chanel bar vita långbyxor och hade en kraftig solbränna chockade hon folket i Cannes. Chanel lanserade det nya modet - att vara solbränd, en solbränd hy förknippade då med att arbeta ute i solen. Det ändrade Chanel på, nu var solbränd hy det nya modet.

Chanel och Bend Or spenderade hela sommaren med varandra och även en lång period efter det. De sågs tillsammans överallt, de red tillsammans, tog promenader tillsammans, de gick på pickning och tog jaktturer tillsammans. Bend Or uppvaktade och skämde ständigt bort Chanel med dyra presenter, ofta gav han henne en korg med frukt och i botten av krogen låg flera äkta ädelstenar, diamanter, smaragder och juveler.

Jerseyklänningen och jackan med ett abstrakt mönster i beige och blått är två utav hennes mest omtyckta skapelser. Chanel brydde sig inte om klassiska regler och ideal, för henne var regler skapta för att bryta, vilket hon gjorde med de flesta moderegler. Hon började klä sig i engelska pösiga tröjor och jumprar och utanpå hängde hon juveler Bend Or gav henne. Nästa regel Chanel skulle bryta emot var att bära färgen svart. Svart var den färg som förknippades med sorg, ingen bar färgen svart om de inte skulle på någon begravning eller någon annan sorglig händelse. Men det gjorde Chanel. Hon skapade nu den revolutionerade lilla svarta klänningen som hon ofta bar tillsammans med ett pärlhalsband.

Chanel och Bend Ors förhållande slutade när Bend Or berättade att han varit otrogen, Chanel blev rasande. Bend Or försökte vinna tillbaka henne, men han misslyckades. Chanel var inte beredd på att förlåta honom och hon visste inte om hon någonsin skulle kunna det.

Den stora börskraschen inträffade 1929, men till skillnad från många andra modeskapare påverkades inte Chanels affärer utav börskraschen.

Chanel försökte på nytt att lappa ihop sitt förhållande med Revendy men hon lyckades inte. Chanel kände sig ensam och vilse, sommaren 1930 bjöd Chanel Misia att stanna hos henne och det ville Misia. Misia behövde Chanel, och Chanel behövde henne, då båda haft det svårt den senaste tiden. När Chanel blev erbjuden en miljon dollar för att sy kläderna till en hollywoodfilm, då kunde inte Chanel tacka nej till ett äventyr i Amerika. Misia fick förstås följa med på äventyret. Chanel arbetade med att sy kläder åt tre filmer, det var roligt men inget för Chanel.

Efter hon arbetat i Hollywood, bestämde hon sig för att åka till London och visa upp sin nya modekollektion på modevisningar på Grosvenor Square, i ett hus som hertigen av Westminster lånade henne. Alla pengar Chanel tjänade på modevisningar skänkte hon till en välgörenhetsorganisation. Dagligen kom det fem-sexhundra personer i en hel vecka för att kolla på Chanels nya modeskapelser. Alla de rikaste personerna av London var där för att kolla vad Chanel hade skapat, några av dem var markisinnan av Cambridge, hertiginnorna av Sutherland och Beaufort och Iris Tree. När Chanel åter kom hem till Paris, hade namnet ”Chanel” blivit internationellt känt.

Paul Iribarnegaray, var en av Frankrikes mest konstnärliga upphovsmän och han ville designa en del smycken åt Chanel. Iribarnegaray även kallad Iribe var knubbig, jämn gammal med Chanel och en outsider, han hade inte många vänner. Chanel tyckte Iribe var en intressant man, hon lät honom designa hennes smycken vilket resulterade i smycken med massvis juveler, enorma diamanter, gigantiska smaragder och vackra sällsynta pärlor. Chanel blev mycket nöjd med resultatet.

År 1935 hade Chanel fyra tusen anställda och sålde över tjugoåttatusen klädesplagg det året. År 1936 hade många dåligt betalt i Frankrike och i många andra länder i världen, det resulterade i att många strejkade för att få bättre löner. Till och med Chanels anställda strejkade för att få bättre löner och bättre arbetstider. Först vägrade Chanel men när hennes höstkollektion hotades gick hon med på de anställdas krav. Chanel hade blivit förrådd av sin egen personal.

År 1938, bröt Chanel kontakten med hennes bröder och de släktingar hon fortfarande höll kontakten med, hennes förflutna var hennes förflutna och hon ville inte tänka på det mer.

 

Åldring 2.4

När andra världskriget bröt ut träffade Chanel sin nästa älskare. Han var en lång, blond, charmerande och intelligent officer. Han var en tysk naziofficer. Deras kärleksromans började när Chanel var femtiosex år gammal. Han, Baron von Dinklage även känd under smeknamnet ”Spatz” var bara fyrtiotre år gammal. Många i Frankrike gillade inte Chanels förhållande med Spatz.

Chanel hade länge varit trött och irriterad på bröderna Wertheimer som ägde företaget som sålde hennes parfym, hon ville ha makten, inte bara tio procent av vinsten. Hon hade försökt med många olika fula knep för att få tillbaka rättigheterna att sälja sin parfym, men hon hade aldrig lyckats. Nu kom Chanel på hur hon skulle gå tillväga för att vinna tillbaka hennes parfym, hon var arier och bröderna Wertheimer var judar. Eftersom det här var under andra världskriget, var judarnas rättigheter sämre än skadedjurs. Bröderna överlistade Chanel med att sälja företaget till en god vän, då kunde han helt lagligt sköta företaget. Chanel hade bestämt sig, hon skulle ha tillbaka makten, och när Chanel hade bestämt sig kunde ingenting göras åt det. Spatz försökte hjälpa Chanel, men ingenting som de gjorde resulterade i vinst. Spatz tog till och med hjälp av sin spion vän, för att försöka överlista bröderna.

Chanels plan var att resa till Madrid och ta kontakt med sir Samuel Hoare, den brittiske ambassadören, som hon redan kände ganska väl. Hoare skulle sedan agera mellanhand mellan henne och Churchill. Hon ville att Churchill skulle stödja hennes förhandlingsfred. Det första hon behövde göra var att ett lejdebrev som tillät henna att resa ut ur Frankrike. Dock ville inte Utrikesdepartementet stödja planen, vilket fick Chanel att ta till med drastiska metoder. Hon manipulerade hennes vän att hjälpa henne, reste till Madrid fast hon inte fick lämna landet. Det hela slutade i ett fiasko, Chanel blev arresterad men blev frigiven några timmar senare, ingen vet riktigt varför. Var det någon med stormakt som la in ett gott ord för Chanel? Efter fiaskot valde Chanel att leva i exil i Schweiz, även fast hon då och då reste tillbaka till Frankrike. I Schweiz fortsatte hennes romans med Spatz. Trots fiaskot fortsatte Chanel att kämpa på om rättigheterna till att tillverka och sälja sin parfym.

När Chanels bästa vän Misia dog, sjönk Chanel ännu djupare ner i sin sorg och bitterhet.

När Chanel var sjuttio år bestämde hon sig för att återvända till Paris och öppna hennes modehus på nytt. En av anledningarna till varför Chanel valde att göra comeback varför att de manliga modeskaparna började få en sådan stor makt och så skulle det inte vara enligt Chanel. Så här sa Chanel ”Att klä kvinnor är ingenting för män. De klär kvinnor illa därför att de föraktar dem.” En annan anledning var att hon var uttråkad och förslöad. Chanel arbetade lika hårt som alltid inför hennes första kollektion sedan hon kom tillbaka till Paris. Hennes metoder var densamma dock hade antalet anställda reducerats från flera tusen till omkring 350. Hon gjorde aldrig några skisser av sina skapelser utan föredrog att göra ett ”utkast” direkt på en mannekäng, som alltså måste stå stilla timmar i sträck, medan Chanel klippte tull, nålade om och draperade fram detta klädesplagg, ända tills hon hade format det exakt som hon ville ha det. Den 5 februari 1954, var hennes första visning, den slutade inte som Chanel hoppats på, den misslyckades. Det hindrade inte Chanel att försöka igen, efter nästa visning var namnet ”Chanel” återigen känt över hela världen.  Det dröjde inte länge innan stora Amerikanska företag gjorde kopior av Chanels modeskapelser, men Chanel blev inte upprörd över att hon förlorade massvis med pengar, hon tog det istället som en komplimang då företagen gillade hennes arbete så mycket att de kopierade det.

Tack vare Chanels comeback, slöt Chanel och bröderna Wertheimer en ny överenskommelse. Bröderna köpte alla rättigheter som hade med Chanel att göra, de betalade för allt, hennes hotellrum, hennes tjänstefolk, telefoner, allt. Bröderna skulle ta hand om den ekonomiska sidan av Chanel, och Chanel fick ta hand om skapandet och de anställda. Hon fick beställa vilka tyger hon ville, anställa och avskeda. I gengäld skulle hon samarbeta med framställningen av parfymen.

En av Chanels största talanger låg i hennes otroliga färgkänsla och hennes intensiva, rent fysiska förtjusning i textilier.

Något Chanel verkligen saknade var kärleken, hon kände sig ensam och misslyckad. För att slippa att ta hand om hennes problem och tankar jobbade hon så mycket hon kunde, och försökte vara ensam så lite som hon kunde. Så här sa Chanel ”Om de inte gör det, behöver de ett oerhört mod, och till slut kommer de ändå att få betala ett fruktansvärt pris – ensamhet. Det finns ingenting värre för en kvinna. Det är bättre att stanna kvar hos sin äkta man – även om han blivit tjock och tråkig – än att vara ensam.”

Åren gick och Chanel fortsatte att producera sina oklanderliga kollektioner. De två färgade skorna, de mjuka tweeddräkterna av mohair, de utsökta färgmatchande sidenblusarna, var i själva verket variationer på ett högt älskat modetema.

När Chanel började närma sig slutet av sitt liv, fortsatte hon att alstra nya modeskapelser och nya mode trender. Chanel dog som en av dåtidens rikaste kvinnor, modelegend och älskad av folket.

Avslutning 3.

Gång på gång ser små flickor hur vackra flickor får deras drömmar uppfyllda. Hur de vackra flickorna träffar deras drömprinsar och lever lyckliga i alla sina dagar. Är det anledningen till att så många små flickor drömmer om att bli prinsessor? Att bli vacker? Är det sant att unga som gamla flickor drömmer om samma sak? Att alla drömmer om det perfekta livet? En liten flicka drömmer om att bli prinsessa, träffa drömprinsen och leva lyckliga i alla sina dagar. En vuxen kvinna drömmer om att bli framgångsrik, träffa den rätta och leva ett lyckligt och hälsosamt liv. Vad är skillnaden? Coco Chanel började sitt liv som en fattig simpel bondflicka, sedan träffade hon olika drömprinsar gång på gång. Hon blev historiens modedrottning. Vad mer kan en flicka önska sig?

Fattig, det var så Chanel började sitt liv. Som liten dog hennes mamma och hennes far lämnade henne på ett barnhem. Inte konstigt att Chanel präglades med sorg och bitterhet. Chanel har alltid varit en stark kvinna, som klarade av allt. Trots hennes usla barndom växte hon sig till en stark och oberoende kvinna. Vem kunde motstå en sådan söt, charmig, passionerad flicka? Inte många, med tanke på alla romanser Chanel hade. Chanel gifte sig aldrig och födde aldrig något barn. Varför? Var det för Chanel var rädd för att binda sig? Eller, var hennes bitterhet en faktor männen inte klarade av i det stora loppet? Var Chanel mer förälskad i sitt arbete, än någon av dessa män? En svår fråga som ingen kan svara på, förutom Chanel själv.

Varför lyckades Coco Chanel? Jag tror att Chanel passion, envishet och tillgivenhet var väsentliga faktorer till Chanels framgång. Hon kunde göra vad som helst för att lyckats. En annan sak som bidrog till Chanels framgång var den generositet alla hennes män visade henne. Jag tror inte att Chanel hade fått det lika lätt att öppna sina butiker om det inte vore för de män som finansierade dem. Om Chanel hade levt på tjugohundra talet tror jag inte att Chanel hade lyckats lika bra, eller åtminstone inte lika snabbt. Eftersom då var det vanligare att kvinnor valde männen utifrån deras pengar istället utifrån deras personlighet. Visserligen är det vanligt idag också men inte på samma sätt, då var det okej, det var meningen att kvinnor skulle hitta en sådan rik man som möjligt så han kunde försörja dem eftersom kvinnor inte skulle jobba. Ingen dömde Chanel även fast hon haft romanser med flera av nittonhundratalets rikaste män.

Varför var hennes modeskapelser revolutionerande? Chanel gjorde mer än att bara skapa modetrender, hon skapade revolution inom mode världen och inte nog med det hon skapade en av historiens mest omtyckta parfymer. Hennes lilla svarta klänning gjorde en sådan stor förändring då ingen bar färgen svart till vardags eller till högtider och ceremonier förutom begravningar. De material hon använde skapade också uppståndelse då ingen gjorde tröjor av underklädesmaterial. Det som knöt ihop allt till en enda stor modeförändring var Chanels stil. Hon hade en helt egen stil som ingen annan någonsin haft, hon blandade maskulint med feminint, lyxigt med budget. Hennes stil var som två olika personer, natt och dag eller sommar och vinter och när hon kombinerade de två blev det perfekt. Någon sorts harmoni ingen någonsin tidigare funnit i kläder. Hennes egen stil var lite grand som hennes själv, hon hade två personligheter en glad, stark, passionerad, charmig personlighet och en ledsen, bitter, hämndfull och skamfull personlighet. Berodde det på den enorma skillnaden Chanel upplevde genom livet, från ett barnhem till ett vacker franskt slott?

Hur har Chanels livshistoria påverkats hennes arbete? Först och främst. Har Chanels livshistoria påverkat hennes arbete? Ja, det är klart den har, även om vi inte vill bli påverkad av vår omgivning eller vårt förflutna så kommer det alltid vara en del av oss som påverkar våra beslut, vårt uppförande och våra känslor. Vårt förflutna är en del av oss som formar oss som människa. Hur? Hennes livshistoria har påverkat hennes arbete med att det överhuvudtaget existerar. Om inte Chanel hade haft en sådan tragisk barndom tror inte jag att hennes stil och sinne för mode varit lika, som jag sa tidigare, hennes stil är lik henne själv, två olika personer. Om inte Chanel hade upplevt det tragiska i sitt liv hade hon förmodligen inte gillat kontrasten utav natt och dag alltså två helt olika saker kombinerat tillsammans, t.ex. färg kombinationen svart mot vitt. Om Chanel inte levt ett rikemansliv skulle hon inte heller ha den stora skillnaden att jämföra med. Chanel gjorde ingen skillnad på människor, alla var lika mycket värda. Kanske var det därför hon gillade att kombinera lyx med budget, svart med vitt, tjejigt med killigt? Jag tror att Chanels arbete var en rebellisk grund som ville att alla skulle behandlas lika och om alla behandlandes lika skulle vårt samhälle leva i harmoni liksom hennes arbete?

Vad tycker jag om Coco Chanel? Oj, vart ska jag börja? Det finns så otroligt mycket att säga och skriva om den kvinnan. Coco Chanel är en av mina förebilder, vilket var en anledning till att jag valde att skriva om henne. Hon såg världen från ett perspektiv ingen tidigare sett världen, hon ändrade på andras sett att se världen. Chanel ansåg att alla var lika värda, idag är det självklart. Varför ändrade människa åsikt? Var Chanels modeskapelser en del till en sådan stor förändring? Skulle dagens mode och samhälle vara densamma om inte Coco Chanel levt? Vad vet jag, kanske, kanske inte. Tanken skrämmer mig nästan, att kanske hela vårt samhälle varit helt annorlunda, bara om en endaste person inte levt. Det är både coolt, och skrämmande att Coco Chanels existens har spelat sådan stor roll för människans utveckling. Tillbaka till vad jag tycker om Coco Chanel, jag är imponerad över hur hon började på botten och arbetade sig upp på toppen, kliché men sant. Hennes passion för modevärlden och hennes driftkraft är två av hennes fantastiska egensaker som jag beundrar. Som alla andra människor, är inte Coco Chanel perfekt och hon har sina negativa sidor. Hennes bitterhet. Jag tycker inte att hon har agerat rätt i alla hennes situationer, men vem har det? Vem har levt ett helt felfritt liv? Ingen. Ingen kan vara perfekt och varför? Varför ska man fokusera på någons dåliga sidor när ens bra sidor är så mycket bättre? Hur kan en dålig sak väga upp och förstöra för flera bra saker? Att räkna fel är bara så otroligt onödigt, det kommer alltid att finnas, men någons bra egenskaper kommer alltid vara många fler och mycket bättre.

Genom den här resan har jag lärt mig otroligt mycket, jag har lärt mig hur Chanel plågats av sorgliga händelser genom hela hennes liv, men hur hon har kämpat vidare. Jag har lärt mig mycket om Chanel som jag tidigare inte visste, jag har fått ett nytt perspektiv av modevärlden, kläder är inte bara något du har på dig, utan något som kan förändra, något som kan skapa uppståndelse, något som representerar vem du verkligen är. Jag har också lärt mig att man aldrig ska ge upp. Även om allt går dåligt ska man aldrig ge upp, för om du ska lyckas måste du fokusera och ge all din tid åt din dröm och inte ge upp. Chanels historia har inspirerat många, kvinnor som män, gamla som unga. Chanels historia har inspirerat mig till att lyckats, att lyckats med mina drömmar, att vem som helst är värdig det lyckliga sagoslutet, att alla kan bli prinsessa.

Källförteckning

http://www.biography.com/people/coco-chanel-9244165 2012-03-26

http://www.vogue.co.uk/spy/biographies/coco-chanel-biography 2012-03-26

http://www.cocochanelbiography.com/ 2012-03-26

http://www.famous-women-and-beauty.com/coco-chanel-biography.html 2012-03-26

Kennett, Frances. Coco Chanel. 1990