iesgnioa

Examensarbete av Isak Berg

Inledning

Den här uppsatsen kommer att handla om gladiatorn och upprorsmakaren Spartacus. Jag är väldigt intresserad av både gladiatorer och det gamla romarriket i sig, därför så har jag valt att skriva om den mest kända gladiatorn genom tiderna. Jag tror att det kommer bli intressant att lära mig mer om denna man.

Syfte

Mitt syfte med denna uppsats är att fördjupa mina kunskaper om Spartacus. Jag har tidigare sett filmer och tv-serier om denna gladiator, men jag vill nu ta reda på vad som verkligen är sant, vad som verkligen har hänt.

 

Frågor som jag vill få svar på är:                      

·         Vem var Spartacus?

·         Hur lyckades han starta ett slavuppror?

·         Vad var Spartacus syfte med upproret?

 

 

Metod

Jag kommer främst att använda mig utav internet när jag letar information, då det är så enkelt att hitta det man söker efter. Jag kommer även att kolla på dokumentären Heroes and Villains: Spartacus för att få en inblick på hur det var att leva på den här tiden och hur livet för en gladiator såg ut. Några exempel på nyckelord som jag kommer att använda mig av för att underlätta och enklare hitta det jag söker är: Spartacus, Spartacusupproret, tredje slavkriget, romarriket och så vidare.

 

1. Spartacus ursprung

Spartacus var upprorsmakaren och en av ledarna i det tredje slavkriget, även kallat Spartacusupproret, som ägde rum i den Romerska republiken 73-71 f.Kr. Man vet inte mycket om Spartacus innan revolten. Man är inte ens säker på vilket land han kom från, men historiker är relativt säkra på att han var från Thrakien, ett land som låg på sydöstra balkanhalvön, nuvarande grekland. Det är dock inte säkert att han kom därifrån, Spartacus tränade gladiatorstilen Thraker och det kan ha förvirrat historikerna.

Spartacus ska ha varit soldat i de romerska legionerna men ska ha deserterat och blivit tillfångatagen. Därefter blivit dömd till slaveri. Han köptes av Lentulus Batiatus, som var ägare av en gladiatorskola(ludus) i staden Capua. Där blev han tränad som en gladiator.

1.2 Flykten, rekryteringen och plundringen

År 73 f.Kr. så flydde Spartacus tillsammans med 70 andra gladiatorer och slavar från gladiatorskolan. De slog sig fria med hjälp av köksredskap och träningssvärd gjorda i trä. Batiatus och hans fru mördades, likaså skolans alla vakter. Väl ute så fick slavarna tag på ett par vagnar med vapen och utrustning.

Under en tid så plundrade slavarna områden runt Capua. De besegrade en liten styrka som sändes efter dem. De rekryterade många nya slavar och rebellerna blev allt fler och fler. Ganska snabbt valde rebellerna Spartacus till deras ledare, tillsammans med de två galliska gladiatorerna Crixus och Oenomaus. När rebellerna hade så mycket som 120 000 man så drog de sig mot berget Vesuvius för att få en mer försvarbar position.

Spartacus och hans män besegrade alla mindre trupper som skickades mot dem. Den romerska senaten såg inte rebellupproret som något allvarligt till en början, men när slavarna massakrerade en straffexpedition från Rom så insåg senaten att detta inte var något vanligt, mindre slavuppror, vilket brukade förekomma ofta, utan detta var ett riktigt hot.

1.3 Gaius Claudius Glaber

Man kunde inte skicka någon romersk legion till att ta hand om rebellerna, då de alla var utskickade till Spanien eller till att slåss i det tredje kriget mot Mithridates. Istället skickade man iväg den unge Gaius Claudius Glaber med en milisstyrka på 3000 man. Han belägrade rebellerna på berget och hoppades på att de skulle ge upp på grund av svält. Spartacus och hans män förvånade dock när de gjorde rep utav vinrankor och klättrade ner på sidan av berget. Därefter attackerade dem Glaber och hans men när de sov. De flesta romarna dödades i sömnen, inklusive Glaber.

1.4 Träningen och plundringen

Vintern 73-72 f.Kr. så tränade och plundrade man. Rebellerna fick en grundutbildad armé på väldigt kort tid, då Spartacus delade upp slavarna i grupper där de tidigare gladiatorerna fick träna upp rekryterna. Rebellerna plundrade flera ställen under vintern. De plundrade för att få mat, vapen och rustning, men även för att rekrytera fler slavar så att man skulle få fler soldater. Avstånden mellan platserna de plundrade intygar på att rebellerna arbetade i två grupper, som leddes av de två kvarstående ledarna Crixus och Spartacus.

1.5 Lucius Gellius Publicola & Gnaeus Cornelius Lentulus Clodianus

Våren 72 f.Kr. så begav sig rebellerna norrut. Runt samma tid så fick den Romerska senaten reda på att Glaber och hans styrka hade blivit besegrad. Då skickade senaten ut två legioner ledda av konsulerna Lucius Gellius Publicola och Gnaeus Cornelius Lentulus Clodianus. Samtidigt så lämnade Crixus huvuddelen av rebellernas armé, tillsammans med 30 000 andra slavar. Han ville fortsätta plundra Italien, medans Spartacus ville lämna Italien och ta sig in i Gallien. Publicola och hans styrkor besegrade och dödade Crixus och hans män. Spartacus besegrade senare både Publicola och Lentulus. Vid den här tiden så var Spartacus och hans män nära gränsen till Gallien, nära friheten, men av oklara anledningar så begav de sig söderut igen och till hösten så befann de sig längst ner i Syditalien. Detta anses vara det största misstaget som Spartacus gjorde.

1.6 Marcus Licinius Crassus

Senaten skickade nu ut Marcus Licinius Crassus, den rikaste mannen i Romarriket och en av de rikaste männen genom tiderna, till att göra slut på rebellerna. Han var den enda personen som frivilligt ville ta positionen till att göra slut på den tillsynes oslagbara slavarmén. Crassus tilldelades åtta legioner, runt 50 000 tränade soldater, till uppdraget. Nu hade Spartacus och hans följeslagare begett sig norrut igen. Crassus placerade ut sex legioner runt området där Spartacus och hans män befann sig. Han skickade ut sin legat Mummius med två legioner till att manövrera sig bakom Spartacus. Även fast Mummius fått order till att avvakta vid sin position, så attackerade han rebellerna. Spartacus och hans män besegrade Mummius och hans två legioner, men Crassus och hans legioner tvingade rebellerna söderut.

1.7 Pirater

I slutet av 72 f.Kr. så slog rebellerna läger vid Rhegium, en stad längst ner i Italien, vid Messinasundet. Här ska Spartacus ha gjort en uppgörelse med Kilikienska pirater. Uppgörelsen gick ut på att piraterna skulle mot en summa pengar segla Spartacus och 2 000 av hans män till Sicilien. Spartacus plan var att även där starta ett slavuppror och skulle på så sätt få fler män till att slåss mot Crassus och hans legioner. Men Spartacus blev förråd av piraterna som tog pengarna men lämnade kvar rebellerna. Crassus hade nu isolerat rebellerna i regionen Kalabrien.

Vid den här tiden så kom Pompejus tillbaka från Spanien med sina legioner och han blev genast beordrad av senaten att fara söderut och hjälpa Crassus. Detta gjorde att små delar av Spartacus armé flydde mot bergen vid staden Petelia, men de besegrades fort av Crassus.

1.8 Fall

Rebellarmén började brytas upp och mindre grupper försvarade sig själva mot de legioner som kom emot dem. Disciplinen och ordningen i armén var borta. Spartacus vände nu runt sina styrkor och samlade ihop alla män, han gjorde dem redo för en sista strid mot Crassus och hans legioner.

Det sista slaget ägde rum år 71 f.Kr vid floden Silarius. Rebellarmén besegrades av Crassus styrkor. Spartacus tros ha stupat i slaget, men det är dock inte bekräftat då hans kropp aldrig hittades. 6600 slavar överlevde slaget men avrättades genom korsfästning längs tillfartsvägen Via Appia, vilket var den viktigaste vägen till Rom söderifrån. 5 000 slavar flydde från slagfältet, men besegrades senare av Pompejus, som var på väg för att hjälpa Crassus, men som inte hade kommit fram ännu.

1.9 Syfte med upproret

Historiker har genom åren grubblat på vad Spartacus slutmål med upproret var. Det tros sig inte ha varit att ändra synen på det brutala samhället eller att ta bort slavsystemet ur Romarriket. Spekuleringar av historiker är att han ville leda männen in till den definitiva friheten i Gallien, alternativt att han till slut ville marschera in i och plundra självaste Rom.

 

 

2.0 Avslutning

Jag har nu fördjupat mina kunskaper om gladiatorn och upprorsmakaren Spartacus, men även om det tredje slavkriget och om antikens Rom i sig. Det har varit väldigt intressant att läsa på om Spartacus, för det är så fascinerande hur en simpel man kunde starta ett sådant stort uppror och få över 120 000 följeslagare. Jag har dessutom lärt mig mer om kända romerska generaler, politiker i senaten och om hur den Romerska Republiken var uppbyggd. Även det har varit ytterst intressant. Utöver det så har jag lärt mig lite geografi. Jag känner mig nöjd över det jag har lärt mig och att jag har fått svar på saker som jag har undrat över, även om det var lite suddigt på vissa fronter.

Jag upptäckte när jag sökte efter information att det var ganska så svårt att få fram fakta om ämnet på svenska och att det fanns betydligt mer om det på engelska, därför så har jag för det mesta skaffat information på engelska sidor.

Det var intressant att kolla på dokumentären Heroes and Villains: Spartacus, för jag fick en ny syn på hur det var att leva som en gladiator, men även hur det var att leva som en vanlig fri man under romartiden.

Jag hoppas att du som läser detta fann det lika intressant som jag att läsa om Spartacus och slavupproret, och att du även har lärt dig någonting av min uppsats.

Källförteckning

http://sv.wikipedia.org/wiki/Spartacusupproret

http://en.wikipedia.org/wiki/Third_Servile_War

http://sv.wikipedia.org/wiki/Spartacus

http://en.wikipedia.org/wiki/Spartacus

http://ancienthistory.about.com/cs/slavesandslavery/a/spartacus.htm

http://www.historynet.com/ancient-history-spartacus-and-the-slave-rebellion.htm

http://rome.mrdonn.org/spartacus.html

http://www.imdb.com/title/tt1160802/