iesgnioa

Examensarbete av Rodi Misto

Inledning

Över 10 000 människor har blivit mördade. Över 40 000 människor sitter inlåsta och 70 000 är försvunna. De fredliga massprotesterna med hundratusentals människor bemöts med mord, tortyr och förföljelse. Läget är katastrofalt och hoppets låga för demokratin i Syrien lyser svagt, detta för att omvärlden vänder ryggen till folkets rop på hjälp och människorna där är helt försummade.

1.1  Syfte

Varför har jag valt att just skriva om Syriens revolution, när valmöjligheterna att skriva är oändliga? Först och främst är konflikten väldigt aktuell och ingår i den Arabiska våren med dess revolutioner för demokrati och frihet. Dessutom blir jag väldigt upprörd över hur regimen behandlar sitt eget folk. Dagligen får man reda på i nyheterna, om alla oskyldiga människor som har blivit mördade, torterade eller inlåsta på grund av sin vilja att få sina mänskliga rättigheter erkända. 
Det jag vill undersöka närmare angående denna konflikt är: varför lägger Ryssland och Kina ut vetorätt och varför kan inte Arabförbundet bidra med ammunition och vapen till Den Fria Syriska Armén? Det är även väldigt intressant att fördjupa mig i hur ett diktatoriskt land styrs i en helt annan kontinent än den jag lever i.

1.2 Metod

De källor som jag har använt inför skrivningen av denna fackuppsats är: De arabiska TV kanalerna ´´Al- Jazeera´´ och ”Al-arabiya”, internationella och svenska nyhetssidor på nätet och även intervjuer med mina föräldrar, för att de ständigt tittar på de arabiska TV kanalerna och har rikligt med information om situationen i Syrien. Eftersom jag inte förstår arabiska, kommer jag be dem översätta nyheterna som sänds på de arabiska kanalerna. Jag valde de här källorna för att de är trovärdiga, informationsrika och även för att de fria tv-kanalerna, ´´Al- Jazeera´´ och´´ Al-arabiya´´ är oberoende av andra länders politik, vilket gör informationen som utges mer trovärdig. Jag kommer använda mig av följade nyckelord: Syrien revolution, Arabförbundet - Syrien och FN- Syrien.

 2.0 Fakta om landet

 Syrien ligger i Mellanöstern och gränsar till Libanon, Irak, Turkiet, Israel och Jordanien.  Klimatet är ett typiskt Medelhavsklimat, det vill säga, med torra heta somrar och milda vintrar. Det finns rikligt med floder och i nordvästra Syrien, hittar vi den Syriska Rivieran. Två kända städer längs Rivieran är Tartous and Latakia.  På bergen är det inte sällsynt med snö och även i huvudstaden Damaskus och några andra städer brukar det snöa på vintrarna.

Landet har cirka 21 miljoner invånare, 85-90% är araber, 7-10% kurder och resten är armenier, turkmener, assyrier och andra minoritetsgrupper. Det officiella språket är arabiska, medan kurdiska räknas som ett minoritetsspråk. De dominerande religionerna i landet är islam och kristendomen, men man kan säga att majoriteten är muslimer. Förr i tiden, var hälften så många muslimer som kristna, men eftersom Syrien har migranter från Somalien, Irak och Iran, medförde de sin religion Islam med sig, vilket resulterade i att muslimerna fick mer anhängare.

Syrien har en väldigt unik kultur, bestående av en blandning av islam, kristendomen och övriga religioner. Även minoritetsgrupper och immigranter från andra länder har bidragit till denna kultur. Dock blir detta censurerat på grund av Baathpartiets enväldiga styre. Detta leder till att ett stort antal författare, artister och konstnärer lever i exil, för att kunna ha rättigheten till att uttrycka sina åsikter utan att bli fängslade och svårt torterade. Landets media ägs av staten och Baathpartiet, som förbjuder all form av kritik eller egna åsikter i tidningar och nyheter. Här i Sverige är det vanligt med insändare, men yttrande- och tryckfrihet i Syrien är en dröm för folket. Även internet har blivit ännu mer begränsat, sedan revolutionen påbörjades för ett år sedan. Regeringen har blockerat flera hemsidor där aktivister delar information inför kommande demonstrationer.

I den Syriska lagboken står det att alla medborgare har yttrande- och tryckfrihet, förbud mot tortyr och fängslande och att alla har rätt att få fram sin röst. Det låter som ett demokratiskt land, dock är fallet långt ifrån verkligheten. Landet styrs med ett diktaturiskt styrelseskick och presidenten Bashar Al-Assad bryter mot de mänskliga rättigheterna. Det hålls val var fjärde år, men eftersom Bashar fuskar i valet och hans regim är så pass stark, ”vinner” regimen valet varje gång.  Presidenten hänvisar till allt som står i den Syriska lagboken, att man inte får tortera och fängsla folk, alla har rätt till att få fram sin röst och att alla har rätt till tryck- och yttrande frihet, när han blir internationellt ifrågasatt. Därför påstår han att landet inte begår dessa brott.

Syriens huvudstad, Damaskus, är världens äldsta bebodda huvudstad, då det redan var omskrivet i egyptiska texter från så tidigt som 3000-talet f.kr. På 1600-talet f. Kr erövrades Syrien av Egypten och År 64 f. Kr blev Syrien en romersk provins. Från 300-talet e.Kr styrdes landet från Öst-Rom. Inte förrän på 630-talet erövrades Syrien av araber och fick en ny religion som kvarstod, nämligen Islam. Från 661 var Damaskus huvudstad och handelscentrum i det islamiska imperiet. Syrien har även varit koloniserat av Frankrike och det Osmanska riket.

År 1958 bildade Syrien och Egypten tillsammans Den förenade Arabrepubliken, vars mål var att de arabiska länderna skulle ha en egen union. Dock varade det endast i cirka tre år, på grund av missnöje med Egyptens härskande roll. Detta ledde till att en ny statskupp bildades så småningom. Efter en ny militärkupp i mars 1963, fick Baathpartiet makten och började etablera den genom banker och industrin på nationell plan. Efter strider inom partierna i Syrien under 1960-talet, blev Hafez Al-Assad, som från början var en flygvapenschef, president på 1970-talet. Ur utrikespolitikiska perspektiv, blev Syrien nära med Sovjetunionen och Al-Assad grävde ner stridsyxan med västvärlden. Samtidigt förbättrades relationen med arabländerna.

Baathpartiet och säkerhetstjänstemännen dominerade samhället totalt. Alla partier som hade motsatta värderingar blev successivt förbjudna och så småningom förbjöds även yttrande och tryckfrihet. Endast det styrande partiets tidningar var tillåtna. All media, som tv kanaler och radio, propagerade för regimen. För att kunna resa utomlands, få jobb inom myndigheterna eller starta ett eget företag, behövdes tillstånd från säkerhetsmännen. Bara medlemmar i Baath partiet hade tillåtelse att få kommunala jobb, resa utomlands, med mera. Folk som redan hade flyttat utomlands vågade inte flytta tillbaka till hemlandet och inte ens besöka det. Ekonomin i landet började påverkas och blev successivt sämre på grund av att de som styrde landet stal statens pengar och skickade sina miljoner till andra banker utomlands, som Schweiz exempelvis. 

2.1 Hur startade revolutionen?

Revolutionen i Syrien är en av de konflikterna i Mellanöstern, som ingår i den Arabiska våren. Startpunkten var när folket i Tunisien demonstrerade emot regimen och som tillslut fick sin vilja igenom, med att avskaffa diktatorn. Efter detta påbörjades en våg av revolutioner i Mellanöstern. Folket i Egypten inspirerades och fick mod att fälla sin diktator. Strax efter det, började folket i Libyen sin revolution tills deras diktator föll.

 I mars 2011 började Syriens revolution med att några barn från mellanstadiet i staden Daraa, skrev på skolans vägg ”Nu är det din tur, Bashar. (TV-kanalen Al-Jazeera)” Barnen blev direkt fängslade och när föräldrarna vände sig till säkerhetsmännen för att fråga efter sina barn, fick de svaret ”Glöm era barn, gå och skaffa andra istället. (TV-kanalen Al-Jazeera) ”. Föräldrarna blev upprörda, gick spontant ut på gatorna och började sina fredliga demonstrationer.

Efter ett tag började några män strejka på gatorna. En 13 årig pojke som hette Hamza Al-Khattib blev gripen på grund av sin empati och medkänsla, då han hämtade vatten och mat till de strejkande i smyg. Han blev sedan svårt torterad, de skar bland annat av hans penis, fimpade cigaretter på hans kropp som blev full av hål. Efter cirka en månad, gav säkerhetsmännen Hamzas kropp till föräldrarna som tog bilder på hans kropp och skickade dem till ´´ Al- Jazeera´´ och ´´Al- Arabiya´´. När det syriska folket såg bilderna, blev de fulla av vrede och ilska. De ökade sina demonstrationer som snabbt spred sig som en löpeld till andra städer.

Sedan blev läget i Syrien värre och värre. Efter fredagsbönen hölls stora fredliga demonstrationer. Folk blev gripna och många blev antingen skjutna eller torterade till döds.

Folket skrek för frihet och demokrati, för att regimen i Syrien har styrt landet i mer än 40 år. Det är ett enväldigt styre som styrs av endast ett parti, Baath-partiet. Alla andra partier som har motsatta värderingar är förbjudna. Det var Bashars far, Hafez Al-Assad som var en general i armen och påbörjade sitt styre år 1970 med en militärkupp mot den förre presidenten. Redan från början blev han diktator och förbjöd andra partier genom att fängsla sina motståndare. När fadern dog, blev det ändring i Syriens konstitution för att få hans son Bashar att efterträda och bli president i Syrien. Bashar var trettiofyra år gammal och enligt den dåvarande konstitutionen i Syrien måste man minst vara fyrtio år gammal för att kunna bli president. Bashar utbildade sig till ögonkirurg i London och när han flyttade tillbaka till hemlandet, förberedde hans pappa honom för sin efterträdelse.

När Bashar blev president i Syrien år 2000, lovade han sitt folk mer frihet och demokrati. Han lovade många ändringar i samhället, som att släppa de politiska oppositionella som hade blivit fängslade av hans pappa. Han höll inte sitt löfte och genomförde inga ändringar i landet, tvärtom, blev situationen sämre med tiden.

När revolutionen började krävde de politiska oppositionella nationell dialog mellan regimen och oppositionen. Bashar vägrade detta och försäkrade i sitt första tal efter början av revolutionen, att läget i Syrien var utmärkt och att folket älskade honom. I sitt andra tal anklagade Bashar andra länder för att de lägger sig i landets interna problem. Han anklagade även internationella medier för att de försöker få folket att stå emot regimen. Bashar förnekade att det fanns en opposition i Syrien överhuvudtaget och enligt honom är det endast beväpnade grupper som skapar kaos i landet. Detta är dock en lögn, eftersom konflikten är mellan regimensstyrkor och de obeväpnade civila människorna.

2.2 Hur ser konflikten ut idag?

Läget i Syrien förvärras för varje dag som går och landets framtid ser inte ljus ut. Läget är katastrofalt, flera massakrer har genomförts i städerna Homs, Daraa, Hama och Idlib. Folket i dessa städer har varit utan bröd och vatten i fem dagar och det finns stor brist på mat, medicin och dieselolja som används vid uppvärmning av husen i flera av Syriens städer. Folk med hjärtsjukdomar, diabetes, astma och andra allvarliga sjukdomar har inte tillgång till mediciner. Flera hus har blivit bombade och många är hemlösa i kylan. Regimen släpper inte internationell media in i landet och Syrien är nästan isolerat från omvärlden. Ibland är även kommunikationen omöjlig via telefon och internet, exempelvis som Skype och Facebook. En del av de immigrerade syrierna från olika delar av världen, försökte skicka in en lastbil full med mediciner, kläder och mat genom den turkiska gränsen, men olyckligtvis blev de inte insläppta av de syriska myndigheterna

 

Soldaterna som inte skjuter de civila, blir själv skjutna till döds. Många soldater har deserterat från den Syriska Armén och grundat den så kallad Den Fria Syriska Armén (The Free Syrian Army). Den högsta generalen som leder Den Fria Syriska Armén befinner sig i Turkiet. Han vägleder desertörerna och har lovat att slå tillbaka tills regimen faller.

Det finns några oppositionella grupper som befinner sig utomlands och en del som befinner sig i Syrien. Den största oppositionella gruppen är det Syriska Nationella Rådet (SNC), som har Bourhan Galljon som ledare. Han är bosatt i Paris och är professor i La Sorbonne (Paris Universitet).

 

Arabförbundet skickade flera observatörer till Syrien för att se till att de flera tusen fängslade ska friges, regimen ska dra in sina pansarvagnar, soldater och prickskyttar och för att media och journalister skall släppas in i landet. Dock har inget av Arabförbundets krav genomförts.

Några länder har uppmanat sin befolkning som befinner sig i Syrien att lämna landet på grund av oroligheterna och även UD i Sverige avrådde svenskarna att resa till Syrien. Förresten har Syriens ambassadör i Stockholm, Mohammed Al Imadi, hoppat av och anslutit sig till oppositionen.

För cirka en månad sedan, blev Homs sönderbombad till ruiner. Efter massakerna som inträffade i Homs, blev staden en spökstad. Det fanns inget liv i staden kvar och folk som överlevde hade flytt till Libanon, Turkiet och Jordanien. Bomberna var särskilt riktade mot familjer och civila, för att dämpa protesterna, men även för att sprida skräck i landet. Byggnader rasade ner och bomb efter bomb sköts mot hus, bilar och affärer.  

Kofi Annan besökte Syrien och hade ett fredsamtal med Bashar för att tillsammans med oppositionen, komma överens och skriva under ett fredsavtal. Dock nekade Bashar till detta och Annan var maktlös på grund av Ryssland och Kinas vetorätt. Cirka tre veckor efter detta, godkände Kina och Ryssland till Annans fredsavtal och Syrien uppmanades att följa det. I avtalet stod det att skadade civila och oppositionen skulle få humanitär hjälp och att Bashar skulle dra tillbaka artilleri och pansarvagnar ut ur städer som Homs, Idlib och Daraa. Bashar ignorerade detta helt och fortsatte med sina attacker mot civila. Den här gången utsattes huvudstaden Damaskus för attackerna, fjorton hus brändes ner och regimstyrkor grep civila folk som var helt oskyldiga och satte dem i fängelse. Detta ledde till att Annan införde en tidsfrist, om presidenten inte följer fredsplanen innan 10 april 2012, kommer regimen få allvarliga konsekvenser.

 

3 Slutsats och diskussion:

Mina föräldrar är kurder från Syrien. Kurder är en minoritet i Syrien och är en folkgrupp som berörs starkt av konflikten och oroligheterna, på grund av deras delaktighet i revolutionen. Själv är jag född i Sofia, Bulgarien och har varit i Damaskus tre gånger tidigare på besök hos min mormor, morbror och moster och deras barn. Därför var det väldigt intressant för mig att skriva om revolutionen och anledningen till mitt val att fördjupa i just denna konflikt.

När jag ser hur regimen behandlar sitt eget folk, blir jag ilsken och frustrerad. Jag känner mig skyldig för att jag är här i trygga Sverige, har tillgång till mat, medicin, värme, trygghet och så vidare, samtidigt som alla i Syrien är i fara. Jag känner mig oerhört maktlös som inte kan göra något. När revolutionen först började var det inte så betydelsefullt för mig. En vän till mig frågade om jag var orolig för landet, då svarade jag: - ”Nej, jag tror inte att det kommer att utvecklas som revolutionerna i Libyen eller Egypten, på grund av att regimen har ett väldigt starkt säkerhetssystem.´´                                                                                                            

Efter ett tag när jag fick insikt om hur allvarlig situationen verkligen är, blev jag mer engagerad i landets situation.  Jag frågade alltid mina föräldrar om aktuella händelser. Jag blev oerhört berörd när jag dagligen följde alla hemskheter.             Jag kommer ihåg en dag då jag frågade pappa angående hur många som hade dött. När han svarade runt tio, blev jag förvånad och tänkte för mig själv ´´bara?´´.                  Jag var van vid att höra att minst fyrtio personer dog dagligen. Så illa är verkligen situationen i Syrien.  Eftersom jag inte kan göra något åt det, känns det skönt att skriva av mig allt som jag har sett och upplevt. Om jag kan öppna endast en människas ögon om situationens allvar, känns det som om jag har gjort det jag bör göra, att upplysa människor om läget.

Bashar påstår att det inte är hans millitär som mördar och torterar folket, att det istället är beväpnade terrorister som sprider skräck i landet. Detta är dock helt fel, militären har ockuperat flera sjukhus och torterat folk som blivit skjutna av exempelvis prickskyttar vid demonstrationer. De utsätts för ren tortyr. Militären vrider deras fötter, händer och axlar tills de bryts, opererar dem utan bedövning, bankar deras huvud i väggar och så vidare. Det låter som någonting man skulle kunna se i en skräckfilm . Allt detta skyller regimen på terrorister, vilket inte stämmer, om det nu finns ”terrorister” som massakrerar i landet, borde inte presidenten då stoppa det? Han kan inte skylla på att han inte är medveten om det, eftersom sjukhus ägs av staten, alltså kontaktas polisen direkt om något inte stämmer där. Istället storhandlar Bashar på nätet via sin Ipad. Han hade bland annat inhandlat chokladfontän för 100,000 kr och hans fru hade handlat skor för 40,000 kr och ljusstakar för 10,000 kr samtidigt som detta sker i landet. Han bryr sig alltså inte om vad som händer i hans eget land. Bashar förnekar att det finns en opposition i Syrien överhuvudtaget och enligt honom är det endast beväpnade grupper som skapar kaos i landet. Detta är dock en lögn, eftersom konflikten är mellan regimensstyrkor och de obeväpnade civila människorna.

 

Den franske journalisten Gilles Jacquier smög sig in i Syrien, filmade och intervjuade folket. Två dagar senare dödades han av en bomb som var riktat mot honom. Detta visar att den syriska regimen inte vill att omvärlden ska veta sanningen och därför släpps inga journalister och media in i landet. Detta för att isolera hela det syriska folket från omvärlden. Jag anser att media i Europa bör ytterligare uppmärksamma konflikten i Syrien, då får folket en större inblick i landets situation och kommer därför att hjälpa till att störta regimen. Till och med Röda Korset släpptes inte in i landet, för att hjälpa de drabbade. Är det inte tillräckligt katastrofalt i landet redan? Läget blir värre för varje dag som går, och på grund av de hårda sanktionerna som USA, EU och några andra länder har genomfört mot Syrien, finns det risk för de anställda att inte få sin lön. Syrien kanske kommer bli vårt nästa U-land om folket inte får hjälp av internationella organisationer. I nuläget är revolutionen dock mer uppmärksammat i omvärldens media och min åsikt överensstämmer med omvärldens, eftersom Sverige just nu kommer skänka 30 miljoner kronor till humanitär hjälp.

 

Det som ser ljust ut dock, är att Den Fria Syriska Armén, som består av deserterade soldater blir större och större. De försöker skydda civila, trots att de riskerar sitt eget liv. Det är många soldater som har blivit skjutna för att de vägrade följa order från regimen att skjuta de civila demonstranterna. Folket har även hopp till Det Syriska Nationella Rådet som startades för cirka två månader sedan av många kända oppositionella som bor utomlands. De håller kontakt med FN, NATO, säkerhetsrådet, EU-länder, Turkiet och Arabförbundet, men tyvärr är oppositionen inte helt enig om hur regimen kommer störtas. Om oppositionen enas blir de starkare och då är det lättare att övertyga omvärlden till att göra något åt den hemska situationen.

Tror jag att detta är på väg mot ett slut? Nej, inte i dagsläget. Det kommer att dröja länge innan regimen faller, för att Ryssland och Kina är ett förhinder för säkerhetsrådets beslut, eftersom de stödjer regimen till fyllo. Varför stödjer Kina och Ryssland ett land orsakar folkets lidande och gör deras liv till ett elände? Jag tror att det är på grund av Syriens exportering av olja till dessa länder och för att Ryssland säljer sina vapen till Syrien. Ryssland har sedan länge en nära relation till Syrien och har flera av sina oljeanläggningar där. Kina å andra sidan exporterar varor till Syrien och har en ganska stor handelsmarknad där. Jag funderar över hur man har samvete till att tjäna pengar på bekostnad av folkets liv, utan att istället med bidra med bistånd? Jag anser att detta är helt omänskligt och att FN och NATO inte bör tillåta detta. Regimen bryter mot de mänskliga rättigheterna, samtidigt som Ryssland och Kina är Syriens medhjälpare för brott mot mänskligheten. Det är märkbart att Ryssland och Kina lät FN och Nato ingripa i Libyen, men inte i Syrien på grund av deras privilegier i landet.

Många oppositionella personer anser att Arabförbundet står vid regimens sida, detta för att tidsfristen given av förbundet för att regimens våld ska upphöra ständigt skjuts fram och inga konsekvenser när regimen gång på gång bryter mot reglerna.           Jag får intrycket att Arabförbundet är emot syriska regimens fall. Jag tror att detta beror på att några länder i Arabförbundet själva är diktaturiska och för att de har bra relationer med regimen i Syrien. De fruktar att revolutionens våg även ska spridas till deras länder och vill därför förneka våldet, som Syrien använder mot sitt eget folk. Om regimen i Syrien besegras, kommer folkets hopp väckas till liv i andra diktaturiska länder för att kämpa för sina rättigheter. Ett annat argument som vissa arabländer har, är att om oppositionen får vapen, kommer följden bli inbördeskrig i Syrien. Däremot har Qatar och Saudiarabien varit positiva till försöket av regimens störtande och har varit på oppositionens sida genom att beväpna dem.

Däremot vet man inte vad som kommer att hända i framtiden. Det viktigaste är att vi fortsätter kämpa, tillslut lönar sig allt hårt arbete och uppoffringar man har gjort. Allt kommer att lösas så länge man kämpar och inte tappar hoppet. Demokratin kommer till Syrien och den kommer vara idealisk, på grund av folkets uppoffringar och lidandet de har fått utstå i mer än fyrtio år…

Fastän mina föräldrar kommer från Syrien hade jag få kunskaper om landet när jag påbörjade mitt arbete. Efter att ha fördjupat mig i landets konflikt, har jag nu fått flera politiska åsikter och mitt perspektiv har förändrats, till skillnad från tidigare då jag var mindre engagerad i situationen. Jag har även insett hur illa diktaturer verkligen behandlar sitt folk. Jag har fått mycket medkänsla för de oskyldiga som drabbas och för de som kämpar för sina rättigheter. Dessa människor inspirerar mig djupt.  

 

 

 

 

 

 

 

Källförteckning

http://www.expressen.se/nyheter/13-aring-ska-ha-torterats-till-dods/ (juni 2011)

http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien (mars 2012)

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14571182.ab

http://www.expressen.se/nyheter/ryssland-och-kina-stoppar-atgarder-mot-syrien/ (februari 2012)

http://sok.aftonbladet.se/?q=syrien (juli och framåt)

http://www.expressen.se/sok/?q=syrien (juli och framåt)

Al-Jazeera (Tv-kanal) (december 2011)

Al-Arabiya (Tv-kanal) (november 2011)

SVT (Tv-kanal) (februari, mars 2012)

TV4 (Tv-kanal) (februari, mars 2012)